filmisk

Första dagen som Lärling

2011-01-10T20:57:00.000+01:00

Yay! Som vissa av er kanske redan vet, så blev det precis innan nyår klart att jag skulle få en lärlingsplats på Film i Värmland. Det hela är ett projekt som Region Värmland har tagit fram tillsammans med Arbetsförmedlingen (äntligen något nyttigt från dem!) vid namn Lärling 2.0. Det är som en praktikplats fast med möjlighet till spetsinriktad utbildning som man önskar det.

Vanligtvis går det till så att man ansöker inom ett eller flera områden där man kan tänka sig att bli lärling, och sedan matchas de företag som vill ha lärlingar emot ens CV. Ett gäng kandidater väljs ut som får komma till företaget, och därefter väljer företaget ut den de vill ha. Jag slapp dock hela den där processen, eftersom jag helt enkelt hörde av mig till FiV och frågade om de var intresserade av mig. Tack vare mitt tidigare samarbete med dem (en B-uppsats våren 2009) samt mitt engagemang i Filmörnen och Filmförbundet så var svaret, även om jag inte vågat hoppas på det, givet. Kontakter är guld värda, en klyscha så god som någon men ack så sann.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös när jag idag gick på första mötet. Men det hade jag inte behövt vara. De människor som sitter uppe på "mitt" kontor (känns lite overkligt) är sådana som jag mött tidigare via olika filmträffar, fester och events, och de är alla mycket sympatiska och trevliga. Verksamhetsledaren och tillika min anordnare är den jag känt till längst. Han är sjukt kreativ och positiv och tycks alltid ha tusen bollar i luften samtidigt. Jag fick en rundtur på kontoret för att presentera mig, en jobbtelefon och ett nyckelkort innan vi satte oss ner för att planera mina uppgifter under den kommande tiden. Vi kom inte riktigt fram till allt, men klart är att jag kommer få delta i verksamheten som hjälpreda/stöd/backup, jobba i arkivet, uppdatera undersökningar och vara med på en rad tillställningar. Det kommer troligen bli filmfestivaler, inte bara i Stockholm utan även rentav Göteborg. Det är sweet, mycket sweet.

Nu blir det lite nörderier i tekniskt, alternativt skönlitterärt format. Vi får se vart andan faller.

It's aliiive!

2010-12-15T23:24:00.000+01:00

Det var nära nu. Att denna blogg gick samma öde till mötes som diverse andra av mina projekt. Bortglömd, övergiven, i brist på entusiasm eller, som det tyvärr ofta är, på grund av ren och skär lathet. Men banne mig, jag är ju fortfarande filmisk, och det slutar aldrig finnas filmiska saker att skriva om. Därför tänker jag göra ett nytt försök. Can we rebuild him? Jag tror det. Vi har the technology.

Etapp ett blir logiskt nog att sammanfatta det som hänt mig, i filmens tecken, sen jag skrev sist. Och det är faktiskt ganska stora saker:

Juni: Jag var för första gången domare i en filmtävling, och inte vilken filmtävling somhelst utan Filmörnen, som så länge legat mig varmt om hjärtat. Jag tillbringade en hel helg tillsammans med de andra tre domarna och såg alla de 68 filmerna, diskuterade, bråkade, skrattade och skrev nomineringar. Det hela var utmattande men oerhört stimulerande och roligt. Sedan, på festivalen, var jag i mitt esse och for omkring likt ett barn på julafton, precis som det ska vara. Allt var lyckat, publikuppslutningen stor och efterfesten exceptionell. En milstolpe, en tid att minnas!

November: Det var så dags för mitt tredje årliga besök på Novemberfestivalen i Trollhättan, även kallat kortfilms-SM. Det är hit de vinnande filmerna från landets regioner kommer för att tävla om de riktigt stora priserna. I år bidrog Värmland med hela fyra filmer (som vi i juryn lyft fram) och förväntningarna var därför extra stora. Känslorna svallade, men tyvärr av fel orsak. Av någon anledning (troligen fel på projektorn) kunde ingen av filmerna lysas upp korrekt, vilket gjorde att färg- och ljusbalanser förstördes. Visserligen hade juryn redan sett filmerna på annat vis några veckor innan, men besvikelsen var ändå påtaglig bland deltagarna som såklart ville visa sina filmer på bästa möjliga sätt. Respektive regioner gick i efterhand ihop för att skriva ett brev till festivalen med synpunkter på detta, och jag hoppas personligen på en skärpning till nästa år. I år var första gången jag upplevde detta, och det är verkligen synd på en annars så härlig festival. Två av våra värmländska filmer fick i alla fall priser, mycket skoj!

I november anordnade även Film I Värmland en festkväll där de visade upp de filmer som fått deras stöd under året, intervjuade filmskaparna och bjöd på buffé. Jag var där i min snofsigaste klänning, såg bra film, åt och drack gott samt umgicks med de andra filmiska eldsjälarna. Festen forsatte ända in på småtimmarna och gav upphov till många skratt. Härligt häng!

Så, det var nog det mest vitala, skulle jag tro. Tänk vad livet rusar iväg när man låter bli att försöka fånga det! Not anymore. Hörs snart (snarare än ni tror)!

Döm döm drömmare

2010-05-28T21:41:00.000+02:00

Det är lite rörigt i mitt huvud nu, men av den trevliga anledningen att många roliga saker händer. För det första så har jag lyckats skaffa mig sommarjobb som däcksman på ett gäng turistbåtar som åker runt i Karlstad, Solabåten. Jag ska sälja biljetter, guida och vara skeppsråtta/skaffa mig sjövana hela sommaren. För det andra så kommer Filmörnen allt närmare, och jag kan nu avslöja att jag sitter som jurymedlem i år. Fatta vad stort. För fem år sedan (sjukt hur tiden går) var jag en fjunig liten gymnasieelev som besökte festivalen för första gången, sedan skrev jag en uppsats om den, blev medlem i styrelsen, var konferencier - och i år är jag alltså en fjärdedel av juryn. Det ska bli så spännande och roligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så peppad att jag drev igenom ett special-inslag om nämnda festival i dagens radio. Vill du lyssna (klart du vill!) så gör det här, vi börjar ca 07:44 in. Jag och Ina idag (mycket duktig och inspirerande tjej förövrigt!)

Det verkar helt klart som om grejer ordnar sig till det bästa, vilket de har en tendens att göra, dock är det alltid lika underbart när så sker.. Nu ska jag bara skriva färdigt de sista hemuppgifterna så att jag kan hämta ut min examen, så kommer jag snart vara en helt färdigbakad kulturvetare, på väg ut i den stora världen. Walkin' on sunhsine...

Två Raketfilmer av och med mig

2010-05-26T20:28:00.004+02:00

Blev lite nostalgisk inne på youtube och grävde upp två av mina Raketfilmer. Den första, "Psykbryt", tog laget till en andraplats medan den andra, "Maskhål", inte gav något särskilt pris. Båda filmerna är gjorda på runt 24 timmar och under speciella förutsättningar med satta teman, vissa föremål och vissa repliker som var tvungna att förekomma i dem. Jag skrev manus till båda filmer och florerar både framför och bakom kameran. Filmtajm!

Tjejigt i radion

2010-05-21T13:57:00.000+02:00

Det är så man känner för att ta med brudarna ner på stan, beställa ett gäng cosmopolitan och gå på en chick-flick! Jag och Per diskuterar vad en chick-flick egentligen är, vilka som går på dem och om det skulle slå att mixa genren med skräck. Jag tipsar om två filmer (den i föregående inlägg samt en annan) och vi pratar även en del om Sex and the City 2 som har premiär nästa vecka. Lyssna på klippet här, vi börjar 08:41 in. Ciao!

Sockra med en gnutta chick-flick

2010-05-18T20:07:00.003+02:00

Jag gillar generellt sett inte chick-flicks. Ni vet, komedier som uppenbart riktar sig till kvinnor och därför är fulla av skor, kläder, bröllop, sexiga främlingar, kärleksbekymmer, klimakteriekriser och allt sådant som kvinnor förväntas vara djupt intresserade av, allting förpackat med lite sentimentalitet och sockersöta, lyckliga slut. Jag gillar det inte av princip just därför att mallen brukar se så likartad ut. Man vet liksom exakt vad som kommer att hända ungefär fem minuter in i filmen och det krävs då inget engagemang, ingen tankeverksamhet för att följa med. Man bara sitter och blir matad med scen efter scen som små tuggor sockerkaka, och efteråt kommer man inte ihåg särskilt mycket. Det är en chick-flick som alla andra. Men å andra sidan betyder ordet "flick" från engelskan en lätt, snabb rörelse och det antyder ju något om filmens karaktär, just att den ska vara lättsedd. Det är dock en konst att göra en film lättsedd utan att göra den förutsägbar, men jag tror att jag har hittat en film som lyckats med det, trots att den är en chick-flick.

27 dresses handlar om en kvinna (spelad av Katherine Heigl) som blivit expert på bröllop, då hon hjälper alla sina vänner med deras. I garderoben har hon 27 klänningar som alla är ifrån olika bröllop som hon varit brudtärna på. Hon uppvaktas ivrigt av en småcynisk författare som hon mest tycker är till besvär. Själv är hon hemligt förälskad i sin chef men törs inte berätta det för honom. En dag kommer hennes ytliga, manipulerande lillasyster på besök, chefen får upp ögonen för henne och plötsligt står vår huvudkaraktär i en prekär situation - kan hon verkligen vara den goda festfixaren och hjälpa sin syster att gifta sig med mannen hon älskar?
Jag vet, det låter verkligen förutsägbart, lite "Min bäste väns bröllop" över det hela. Men, det enda jag egentligen kan säga utan att avslöja för mycket är att filmen har mycket mer att bjuda på än klyschor (även om de förekommer). Det är en varm, rolig och hjärtknipande film med överraskande kvick och rolig dialog. Jag trodde aldrig jag skulle säga det; men det är en riktigt bra chick-flick.

Mer om detta ämne blir det på fredag i radion, men nu tror jag att jag måste ut och köpa något. En kaka tror jag bestämt, en sockerkaka.

Filmiskt betyg: 1 2 3 4 5

Proffs på prokrastinering

2010-05-17T13:03:00.002+02:00

Nej, det är tyvärr inget obskyrt intellektuellt ämne som man kan få Nobelpris i. Prokrastinering är bara ett finare ord för att skjuta upp saker i det oändliga, och istället spendera all tid på sånt man egentligen inte behöver göra.
Saker som jag behöver göra:
Söka det där jobbet innan annonsen tas bort
Söka det där andra jobbet två trappor ner
Göra sista uppgiften så att jag äntligen kan få fullt betyg i Filmvetenskap C
Börja förbereda för konstuppgifterna
Städa
Saker jag gör istället:
Facebookar
Spelar spel
Glor på dålig TV
Bloggar
Vänta lite nu ...

Inga män i gröna trikåer

2010-05-14T12:13:00.001+02:00

... men väl en ny vinkel på legenden. Inte helt otippat så pratade jag om Robin Hood idag med Per, eftersom Sven har semester. Han är i Cannes den lyckosten, och jag är inte ett dugg avundsjuk. Inte alls. Lyssna på det extra långa klippet här, vi börjar 08:21 in. Mot Sherwoodskogen!

Robin Hood is back in tha hood

2010-05-12T18:18:00.001+02:00

Det har gjorts otaliga filmer om Robin Hood - den gode rövaren som i medeltidens England stal från de rika och gav till de fattiga, i ett samhälle som präglades av djupa klassklyftor och orättvisor. För mig kommer det första intrycket av honom nog alltid bestå - Robin Hood i Disneys tappning som en räv med gröna kläder, som med list och finess lyckades lura lejonet sir John och hans rådgivare, ormen sir Vääs. Det finns ungefär lika många filmatiseringar som det finns versioner av berättelsen. Det finns än idag ingen som riktigt vet om den är sann eller inte, men sant är att det finns visor och sagor från långt bak i tiden som beskriver denne man. Man kan välja att kalla det för en legend; varken saga eller verklighet, men en historia som är så älskad att den berättas om och om igen. Och nu, 2010, i en tid av finanskriser och osäkerhet, har det blivit dags för den senaste i raden av filmer om vår gode rövare, denna gång gestaltad av Russel Crowe.

Filmen, som har titeln "Robin Hood" kort och gott, har internationell premiär idag och har också den speciella äran att inviga filmfestivalen i Cannes. Jag hade sådan tur att jag fick gå på pressvisningen här på SF. Jag märkte redan innan filmen var slut att det skulle bli svårt att sätta betyg på den. Det som den gör är att erbjuda en alternativ vinkling på historien - Robin Hood i filmen har inte blivit Robin Hood ännu, handlingen visar istället hur det kom sig att han blev den han blev. Lite som de tre nya Star Wars-filmerna alltså, som historiemässigt är föregångare till de äldre filmerna. Robin Longstrider, som han heter, börjar som en soldat i Rikard Lejonhjärtas segdragna, blodiga korståg och hittar så småningom tillbaka till sina rötter i det lilla baronskapet Nottingham, där han upprörs allt mer av den fattigdom som kungligheternas slöseri orsakar. Det drar ihop sig till inbördeskrig samtidigt som som Frankrike hotar med invasion, och Robin försöker på bästa Braveheart-manér förena folket och kungen med hjälp av sin karisma och ett brandtal eller två. Hur det går får ni se när ni bänkar er för denna Hollywood-saga.

Vad tyckte jag då? Ska jag vara helt ärlig så hade jag inte förväntat mig en bakgrundshistoria, utan mer en klassisk Robin Hood med humoristiska inslag, lite mer glada män som lurar sheriffer och charmar damer. Det vi får istället är en film som till väldigt stor del handlar om krig och politiskt spel, kryddat med en dos hyllning av den lilla människan som gör skillnad (ett ganska uttjatat ämne egentligen). Krigsscenerna är många och ganska spännande, men det känns som om de skulle kunnat komma från vilken episk krigssaga som helst, kanske Braveheart, Troja eller Gladiator. Och med det sagt så bör det inflikas att Russel Crowe platsar här. Han är bra på att spela krigare. Han är bra på att skrika krigstjut och tampas med svärd och rida hisnande fort. Tyvärr är han inte bra på så mycket annat. Halva filmen sitter man och funderar på om karln bara har ett ansiktsuttryck - bekymrad. De andra skådespelarna gör dock bra ifrån sig, och mellan krigsscenerna får vi ändlöst vackra landskapsbilder, små doser av humor och förvånande nog snuttar ur visor som verkligen känns tidsmässigt genuina. Jag gillar det, men är det Robin Hood?

För att avsluta kan jag säga som så; filmen är ett försök till att förnya den gamla historien genom att skriva till något som inte fanns, det vill säga vad som hände innan. Detta är svårt oberoende av vilken historia man väljer och jag kan inte hjälpa att känna att de två historierna inte riktigt hör ihop. Bara i början och slutet känns det som om det faktiskt är en god rövare det handlar om, och inte en modig soldat som stod fast vid sitt ursprung (ironiskt nog är det kanske troligare att det sistnämnda ligger närmare verkligheten). Jag säger ändå se den, om inte annat för att bli sugen på de andra filmerna om Robin Hood. Det finns som sagt en hel del att välja bland.

Filmiskt betyg: 1 2 3 4 5

Och så möts vi igen

2010-05-10T21:53:00.001+02:00

Jag har haft en väldigt filmisk helg i Stockholm, jag och Miathon var nämligen inbjudna till Filmglappet - en årlig träff för unga filmare från hela Sverige. Under lördag förmiddag var vi på Miathons systerdotters dop, men runt tre mötte vi upp med Robert och gänget från både filmförbundet och FiV. Filminstitutet, vilken lokal! Man går upp för en lång ramp till en flott våning i svart och biodraperi-rött, med bistro/café, flera stora salonger med svarta skinnfåtöljer i och Sveriges största filmiska bibliotek med tusentals filmrutor, böcker och DVD:er. Just vid vårt besök råkade de ha Kubrick-veckor och hade smyckat lokalen med filmaffischer och en installation från A Clockwork Orange. Nördlycka!

Vi hade med oss två kortfilmer att representera vårt län med, liksom de andra. Filmerna var för det mesta sådana jag redan sett i och med mitt besök på Novemberfestivalen (det är ju trots allt där alla tävlingsvinnare visas), men jag njöt i alla fall. Jag menar, hur ofta får man se kortfilm på stor duk? Filmerna från de olika länen visades i pass, och filmmakarna fick en stund efteråt att svara på frågor, mycket uppskattat. Mellan passen var det föreläsningar som leddes av fotografer, producenter och annat filmiskt branschfolk. Intressant och trevligt att få en inblick i själva jobbet som görs i och runt filmer. Trevligt var det också att hänga med vårt värmländska filmgäng. Mindre trevligt var vädret, iskall blåst och envist regn. På kvällen skulle vi hitta en restaurang vilket inte visade sig vara det lättaste, man ska inte tro att bara för att man råkar vara i storstaden så är allt öppet överallt! Till slut hamnade vi ändå på ett mysigt ställe och åt och skrattade gott.

Dagen efter, söndagen, drog igång redan vid 9 på morgonen men vi var plikttroget på plats i tid, dock utan de stela festkläder haft på oss på lördagen på grund av dopet. Våra värmländska filmer visades, vi konstaterade att vi hade en av de största uppslutningarna av alla län (go Värmland) och alla var nöjda och glada då vi gled ut från Filminstitutet på eftermiddagen. Jag undrar lite smått varför man inte har biovisningar av kortfilmer, det finns så många bra och i dagsläget är det inte ofta man ser dem om man inte drar runt på festivaler. Kanske något för framtiden? Jag kommer i alla fall ha fullt upp nu med att kolla upp alla pärlor jag fick tips om under Filmglappet.

Peace out <3

15 klockrena scener som improviserades

2010-05-07T01:48:00.002+02:00

Min nya favoritsida, listverse, listar allt som finns att lista och då oftast det coolaste, konstigaste eller mest skrämmande. Ibland har listorna med film att göra, och dagens bästa lista ger en överblick över 15 scener ur olika filmer som alla har en sak gemensamt - de är klockrena och de är improviserade, de fanns alltså inte med i originalmanuset. Tre av filmerna är kanske inte så överraskande regisserade av the Man Himself, Kubrick. Se listan här!

Djuriskt i radion

2010-04-24T17:17:00.001+02:00

Fredagens radio handlar om filmer där djur spelar betydande roller. Ja, det är fluffigt, men jag försökte välja filmer som har nåt för alla och inte bara barnfamiljer. Det är katter, hundar och papegojor, moralkakor och sentimentalitet men också en väldigt angenäm värme i dessa tre filmer. Vilka valde jag? Lyssna vetja! Vi börjar 10:32 in i klippet. Mjau!

Högtflygande planer

2010-04-20T22:16:00.001+02:00

Hade möte med Filmörnen-gruppen idag (av någon anledning tar dessa möten alltid minst tre timmar utan att någon förstår vart tiden tar vägen) och det ser ut som om jag blir konferencier i år också, det är även möjligt att jag får en ännu större roll. Pirrigt. Vi är i startgroparna, men vi behöver fortfarande få igång en snygg marknadsföring och snickra ihop alla komponenter i själva eventet, vilket inte är det lättaste. Vi har i alla fall massor av idéer och en ny fräsch facebook-grupp, very nice. Så, är du från Värmland, har gjort en film och vill visa den på stora duken? Älskar du kortfilm och vill kolla in Värmlands färskaste filmiska förmågor? (tre 'f' i rad där, inte dåligt) Anmäl dig till/besök Filmörnen, Värmlands egen kortfilmsfestival där vinnarna får komma till Novemberfestivalen i Trollhättan, och där ha chans att vinna filmiska priser för tusentals kronor. Med andra ord, den ultimata mötesplatsen för oss filmälskare, filmare, filmnördar och filmiska. Snart lyfter vi!

Friday is radio day

2010-04-16T22:17:00.002+02:00

Del två av vårt snack kring filmfestivalen i Cannes, som jag blir allt mer sugen på att åka till. Kändes sisådär i radion idag, men jag har varit duktig och gått på arbetsintervju och varit mig själv och gjort det bästa jag kunnat, så jag bestämmer härmed att denna fredag är win. Och så är det med det.

Länk till klippet, vi börjar ca 08:03 in. Everybody dance now!

Jag kommer aldrig att glömma Memento

2010-04-15T00:46:00.001+02:00

Gillar du när en film verkar gå i en viss riktning, men sedan gör vändning på vändning och överraskar dig ända till slutet? Tycker du om tät spänning, film noir-inspirerade miljöer blandat filosofisk tyngd, och detta gestaltat i en icke-existerande kronologisk ordning? Då är Memento en film för dig. Det är en av mina absoluta favoriter, och också den film jag valde att skriva min c-uppsats om. Jag försöker i uppsatsen undersöka vad det uppstyckade tidsflödet egentligen har för betydelse för filmen, samtidigt som jag scen för scen analyserar och placerar. Om ni har tråkigt en kväll, eller bara undrar hur en c-uppsats kan se ut så finns en länk till uppsatsen (Organiserat kaos - om det ickelinjära narrativet och hur det används i Christopher Nolans Memento) HÄR.

Se Upp för framtiden

2010-04-12T23:28:00.002+02:00

Ingen i min omgivning har väl kunnat undgå mitt raljerande om Pixars Upp nu på senaste. Var tvungen att hyra den igen, och jo, jag grät lika mycket och på samma ställen. Det är något i den som träffar mig extra hårt. Vad? Filmen tar upp många fundamentala, livsviktiga frågor om ålder, tid och framtid men framför allt om drömmar. Huvudkaraktären Carl har i hela sitt liv haft en dröm som han varit säker på skulle slå in, men finner sig helt plötsligt gammal och grå och han har fortfarande inte kommit ens i närheten av drömmen. Jag tror att jag har en inneboende rädsla för att något liknande ska hända mig. Att jag blir så tillfreds och bekväm, bedövad av tillvaron så att mina drömmar bara samlas på hög och att jag en dag sitter där i min fåtölj och tänker om jag ändå hade...
Jag kan få lätt ångest av att se andra förverkliga sina drömmar, som exempel kan nämnas en bekant på facebook som håller på att resa jorden runt med sin pojkvän. Hon har snart varit i världens fyra hörn, vandrat i djungeln, matat tigerungar, sett pyramider och blickat upp mot världens högsta berg. Och istället för att bli glad för hennes skull känner jag en press och en viss förtvivlan över att jag själv har kommit så kort i jämförelse. Resonemanget brukar låta såhär i mitt huvud: "Här är du, och här är världen. Detta är vad som finns att göra och uppleva, och det är din uppgift att hinna med så mycket som möjligt, annars kan du ju omöjligt ha levt." Ungefär samtidigt som jag tänker så brukar jag komma på hur dumt det låter. Som om det skulle vara en tävling. Som om livet går ut på att visa alla andra att man minsann har levt, gärna mer än vad de har. Men är det inte så att den enda som kan avgöra vad som är värdefullt är man själv? Och är det inte så, att alla drömmar inte behöver slå in? Drömmar som slår in är vackra, men drömmar som inte gör det kan också skänka en stor glädje i och med att de alltid finns kvar. Rena och oförstörda.
Slår Carls dröm äntligen in i Upp? Jag säger som jag redan har sagt, gå och hyr den. Pixar har gjort det igen och ni har en gyllene liten animerad pärla framför er. Humor blandat med ironi, allvar, stora frågor och spänning. Film när det är som bäst.

Fredagens radio

2010-04-10T11:09:00.001+02:00

Vi hade lite strul med micken så vi körde genom telefonen istället, vilket gör att det låter lite burkigt. Nevertheless så handlar det om stundande filmfestivalen i Cannes. De nominerade filmerna släpps inte förrän nästa vecka, och då ska vi snacka mer om samma ämne. Dagens avsnitt behandlar lite historiska fakta runt denna filmens mest prestigefyllda festival.

Här är länken till klippet, vi börjar 8:09 in. Enjoy!

The Birth of a Blog

2010-04-09T23:49:00.004+02:00

Den är alldeles ny, och jag lovar att älska den, ta hand om den, ge den mat och krama den... på hedersord! Här kommer det att bli länkar till mina radioklipp, filmtips, recensioner och små filosofiska betraktelser med mer eller mindre tyngd, flum och stillsamt gnäll, torr humor och ironi, allt i filmens tecken. Väl mött och jag hoppas att ni kommer att trivas här. Vi ses i biomörkret!